Moa Josefin Toresson

Utan allt

Färglös som en tår blir jag utan dina andetag.



Don't look back in anger
Haha, varför ökar min statestik grej när jag mår dåligt? Gillar folk att läsa sånt eller? Sjukt...
I alla fall, här sitter jag och gör ingenting, väntar på att tvätten ska bli klar så jag kan gå och lägga mig någongång. Som ni märker är jag kvar i Mattmar, orkar inte förklara varför, men skönt är det - undra hur skönt det kommer vara imorgon när jag ska kliva upp vid typ halv 6.. kill me.

Pratade med Lina tidigare ikväll och hon berättade att det var en gubbe här i Mattmar som hade skjutit huvudet av sig idag, huvva! Jag gillar inte när det händer sånt här, här ska det inte hända sånt! Men åter igen, Shit happens all the time.

Nu ska jag ta min övertrötta kropp och packa lite inför imorgon, hare gött tills jag skriver igen, (på fredag typ..)
pusskram gobanan

Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn / m
Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här
När du säger att det är bara att vänja sig, tror du på det själv då? Jag vet inte vad jag ska tro.
Varför gör jag såhär när gör så ont som de gör. Varför tvingar jag mig själv att säga det jag säger och att låtsas som att allt är under kontroll? Det är inte under kontroll! Det känns som om jag håller mig själv under ytan, som om jag försöker dränka mig själv.  Kommer smärtan gå över och försvinna, eller kommer allt bara bli värre och värre? Jag vill ingenting, bara ha allt tillbaka.

Nu ska en död moa hjälpa sin mamma med middagen, åh fanfanfan!