Moa Josefin Toresson

Have a nice one
Well, ärligt talat så är jag så sjukt jävla glad att jag har skaffat mig ett annat jobb än jobbet i Åre/Duved. Sämre betalt och såå tråkigt, tur att jag jobbade med Eve som satte lite guldkant på dagen iaf. Nu bär det av till staden alldeles strax, denna vecka kommer bli intensiv! Vi ska fixa massa i lägenheten och jag ska plugga ikapp på det jag ligger efter i plus ta reda på vilka fonder och sånt man kan söka. :) Feels good. Tänk när vi kliver ur planet i afrika, vilken känsla det kommer bli!
Nästa helg kommer jag hem och då ska jag vara frisk så jag kan umgås med min kuse och sen börja träna båda hästarna på ett lite anorlunda sätt vilket jag ser fram emot riktigt mycket :D

Ni får ha de så gött tills jag skriver igen, på återseende!
Kiss the rain
Det är mycket nu alltså, gud så glad jag är att jag inte tar studenten nu för då hade jag haft ännu mer i skallen.

Om två veckor flyger jag ner till Göteborg för att gå den där travkursen, förut kändes det läskigt men nu är det mest spännande :) Jag stannar ju där hela helgen och sen flyger jag hem igen och är en bit påväg till att bli en riktigt utbildad ledare!

Jag och Evelina ska åka ner till Sydafrika i höst/vinter som volontärer på "the big five" Vi har inte bokat resan ännu för vi ska fixa med pengar först, söka från fonder och sådär. Men nu ger vi oss inte, i november sätter vi oss på flyget som tar oss mot våran dröm.Punkt slut. Jag längtar!






och en sak till, jag har idag insett något väldigt viktigt med mig själv.
Jag har länge varit intresserad av Natural Horsemanship, och idag kom jag till en vändpunkt eller hur man ska säga. Jag vill kunna umgås med hästar omkring mig utan att behöva binda upp dem, och hela tiden vara tvungen att ha något slags utrustning på dem. Jag vill kunna rida mina framtida hästar i form utan sadel och träns med hårda och skarpa  bett, det ska inte hänga på vilket bett jag har i hätens mun. Jag ställer mig lite emot det där. Inte ridsporten, utan alla dessa redskap till att få hästen att jobba rätt. Hur många är det som stannar upp och försöker lyssna på vad hästen har att säga? Mitt mål är att kunna rida mina hästar i framtiden utan någonting och ändå kunna ha kontroll, att ha respekt och förtroende som ledord, bara på det kommer man nog riktigt långt. Hästar är inga maskiner, det är våra vänner, man måste vara ett team för att komma någonstanns överhuvudtaget. Många glömmer bort det har jag en känsla av.
Jag har nog hittat min "ridstil" eller vad man ska säga, och det känns riktigt bra.
Men, bara för att jag har hittat det jag vill syssla med, betyder inte det att jag aldrig kommer rida hästar med sadel och träns igen. Nejnej, men  lyssna mer på hästarna, det ska jag deffinitivt göra.


Cream Dream
Nattbloggar, det är då man kommer på saker att skriva om.
Jag har suttit ett bra tag och läst igenom delar av min blogg, jag längtar faktiskt tillbaka lite grann. Som tex, när jag skrev i ett inlägg att jag hade tagit Tibbe istället för cykeln ner till postlådan nere i byn för att posta ett brev åt mamma. Det kommer jag faktiskt ihåg lite av :) Jag minns att jag hade problem med att få Tibbe att stå till medans jag böjde mig ner och stoppade i brevet i lådan, och att postis stod och väntade på oss. Haha! Snacka om underbara minnen!
Imorgon får jag träffa min pojke så det lugnar den där våldsamma längtan jag får av honom varje dag lite iaf. Kan säga att det inte går en enda dag i stan utan att jag håller på att spricka av Tibbe saknad/längtan.