Moa Josefin Toresson

Vardagskärlek ♥
Jag tror att många förhållanden dö ut av att man börjar ta varandra förgivet, man överraskar inte längre den man är tillsammans med när de gått några månader, i alla fall gjorde inte jag de med mina tidigare pojkvänner (lika bra för ingen av dom skulle förtjänat de, huvva!) och jag var nog för ung för att inse vad som krävs för att ett förhållande alltid ska fortsätta blomstra (Nu är jag ju fortfarande väldigt ung, men de är ändå en jävla skillnad på 18 & 21, för er som tror att de kommer vara samma sak vid 18 som 21 säger jag bara: Vänta & se) Jag & Pehr har bara varit tillsammans i 10 månader nu i oktober men så länge har jag faktiskt aldrig haft ett fungerande förhållande förut. De ni! Så igår när vi låg omslingrade i soffan så påminde jag honom att vi gått över min gräns när de gäller förhållande och gjorde en high five. Haha åh. (Kan dock tala om att vi har många år framför oss, detta är på riktigt, de känns i varje cell i hela kroppen,sjukt häftigt!) 
De jag skulle komma till var i alla fall att man inte får glömma bort varandra, Jag tror verkligen att man måste jobba på kärleken. Annars växer man ifrån varandra, eller så blir man mer som bästa vänner. Varför inte växa som människor & par tillsammans, samtidigt? För mig låter de mycket bättre! 
Göra saker för varandra, små saker, de behöver inte vara stora saker, inte dyra, inte planderade. Utan bara visa hur mycket personen betyder för en. Igår låg vi somsagt i soffan å både hade somnat, vi var äckligt bakis. Jag vaknar före Pehr, efter ett tag knallar jag iväg på Ica, köper de man behöver till goa hamburgare, knallar hem, gör iordning allt, tänder lite ljus, osv. Detta blev han sjukt glad över och jag kan tala om att vi stod å kramades så länge att burgarna kallnade ;) Så uppskattat var de! De lilla liksom. Pehr gör massa sånt för mig med, små saker lite då och då. De visar verkligen hur mycket man uppskattar den andre och kärleken & bandet mellan personerna blir så mycket starkare av de. 
Alla dessa dagar där man n'stan måste vara romantisk (känner lite att de måste tvingas fram..), årsdagar, månadsdagar, alla-hjärtans-dag, osv osv.. Skit i dom & gör varje dag till en sån istället, resultatet blir så mycket bättre! :) 
Puss & smek på er ♥
 
 
 
29 September
Amen tjeena. Jag är jag nå sliten idag eller... Något då! Bakis som bara den, trött och har ont lite överallt. De blev en rolig kväll igår i alla fall, mycket prat, skratt & alkohol. Denna söndag var ju en tokfin höstdag som man egentligen skulle ha utnyttjat lite bättre, som att vara ute och gå eller så. Men de kommer väl fler! 
Innan jag & Pehr for hem till oss så åkte vi förbi svärmodern för att säga hej och ta med ett skrivbord. Någon (läs pehr;) köpte ju tydligen en dator så blev de plötsligt nödvändigt med ett skrivbord! :) 
Jaja, tror jag ska tillaga lite hamburgare snart, blev liksom toksugen på de, med massa sallad på.. och gott kött.. MUMS! 
Ses! 
 
Hästsporten & hästmänniskor som jag ser på saken:
 
Hästmänniskor för mig är rätt läskiga, dom dömmer, trycker ner andra, rid/travmänniskor trycker ner varanda samt de olika disciplinerna inom hästsporten, alla vet bäst om allt och att fråga om hjälp & tips någongång då och då finns inte på världskartan, skulle man göra de så har man inte i hästsporten att göra, överhuvudtaget! 
Är de inte rätt sjukt att jag som varit i både rid& travstall känner såhär? De är faktiskt riktigt jävla sjukt. Numera känns de som ordet "hästmänniska" sägs med en negativ klang - Alla vet hur "vi" är. 
Nu kan de hända att jag drar alla över en kam - de är klart att jag träffat riktig bra hästmänniskor också! Men just nu är jag riktigt less på denna skit. 
I framför allt ridsporten så är de så mycket prestige & tendens till att bli översittande. - Jag vet bäst, bättre än dig på alla områden. Och fan ta dig om du kommer med ett tips eller tycker annorlunda än mig! Lite så uppfattar jag att de kan bli. Tanne är en ridskola på frösön jag bara varit på ett fåtal gånger, och de har en anledning. När jag klev in där så kände jag mig liten, okunnig och totalt värdelös. De kändes som att alla kollade snett på alla. "Jaha, nu har hon satt sadeln får långt bak igen!" eller "Jaja, hon vet inte bättre än att ha sånnadär billiga ridbyxor!" - Nu vet jag inte om de är riktigt så då jag aldrig ridit eller burit annat än jeans på Tanne. Men jag brukar gå på magkänslan och denna gång kände jag sådär. Åsridskola är en annan ridskola jag varit på (aldrig ridit där, aldrig varit riktigt insatt där heller) Men grejjen är den att där fick jag en helt annan känsla! Folk hälsade på varandra, dom hälsade t.o.m på mig som var ett helt nytt ansikte där! Wow tänkte jag, här skulle jag lätt kunna ta lektioner utan att behöva ha presationsångest varenda gång en ridlektion närmar sig. 
Att de kan vara en sån sjuk skillnad är galet, och vi hästmännsikor måste bli bättre på att hålla ihop och få in i våra skallar att vi strävar mot samma mål - hästens välmående.
Nu när jag värmt upp fingarna tänkte jag ta lite om rid&travsporten i samma veva, och dessa jäkla fördomar vi har för varandra. Detta gäller iofs alla disciplinerna igen - håller vi inte på med samma gren inom häst, då tycker vi inte om varandra! 
Travmänniskor har svårt för ridmänniskor, och tvärtom. Om jag ska säga mitt så tycker jag om travmänniskor mer än ridfolket. (I know, jag har också fördommar!) Men jag bygger dom på att jag mycket hellre tacklar en sur travgubbe än en dressyrkärring som vet bäst. Så tycker jag! 
Men jag fattar fan inte varför vi ens ska vara mot varandra?! Varför kan vi inte hjälpas åt, dela på våra olika kunskaper discipliner emellan och jobba mot målet tillsammans - Icke! De kommer fan inte på frågan. Varför kan inte ridfolket lära lite från travgruppen om hästens ben som travfolk är ritkigt duktiga på, och varför kan inte travfolk ta del av kunskap som ridfolket har om hästens rygg? Förstå om vi skulle smälla ihop alla dessa kunskaper varende gren är lite mer insatt i. -Vad långt vi skulle komma i hästvärlden! 
Men aja, har massa mer att skriva om detta men de får nog bli en annan gång, för nu ska jag diska å poppa musik. Sen blire hårfärgning och sen lite firande av Viktor i Oviken. 
På återseende!
 
 
 
 
Kolla va, de går att göra både grenarna! Jisses va?! ;)